Vad är det som styr pressen i de etiska
avvägningarna?
I Sverige har vi relativt liberala lagar om
tryckfrihet men för att skydda enskilda personer från lidande och för att
undvika eller snarare ”hindra” politikerna från att inför en snävare
lagstiftning så valde pressen själva att skapa sina egna etiska regler. ”Spelregler
för press, radio och tv” är titeln på den skrift som samlat de pressetiska
reglerna på ett och samma ställe. (Häger, 2009:112f) Nedan
följer de huvudsakliga områden som reglerna berör.
- Ge korrekta nyheter
- Var generös med bemötanden
- Respektera den personliga integriteteten
- Var varsam med bilder
- Hör båda sidor
- Var försiktig med namn
Hur undviker pressen publicitetsskador? Det första och
mest logiska – eftertanke. Är det av allmänintresse att uppgifter som kan röja
en identitet publiceras? Publicering av känsliga uppgifter kan få oanade
konsekvenser. Det som publiceras bör därför vara trovärdiga och säkra uppgifter.
Genom att följa de etiska reglerna är det mindre risk att de orsakar
publicitetsskador.
I radioprogrammet Medierna diskuterades och motiverades
olika tidningars etiska beslut rörande ett mord på en 26- årig homosexuell man.
Vi får reda på vilka ställningstaganden och övervägningar några av tidningarna
gjorde innan de publicerade sitt material.
”I
Medierna 31 januari 2009 berättar vi om de svåra publicistiska överväganden som
skapats av mordet på en 26-årig homosexuell man i Malmö före jul. Snart greps
två misstänkta, den ene visade sig ha en blogg om religion och moralfrågor. Det
ställde tidningarna inför ett svårt beslut: hur mycket skulle man berätta om
deras bakgrund? Olika medier kom till helt olika beslut.” http://sverigesradio.se/sida/ljud/1576061
Det är intressant att pressen i detta fall har haft
olika uppfattningar och valt att förhålla sig till de etiska reglerna på olika
sätt. Att Aftonbladet berättade så mycket som möjligt var inte chockerande. De
ska sälja lösnummer och finns det en bra story att tjäna pengar på så är det
inte etiken som är styrande i första hand. De tidningarna som trots allt valt
att vara lite mer försiktiga i sin publicering är i förstahand de som tjänar
pengar på prenumeranter.
Det är viktigt att ha i åtanke att de två misstänkta
pojkarna inte är dömda för brottet. Det har heller inte framkommit speciellt
mycket information från polisen och åklagaren vill avfärda hatbrottsspekulationerna.
Åklagaren var också tydlig med att brottet handlade om betydligt mer vardagliga
saker än bara hat.
Eftersom polisen inte har vetskap om något tydligt motiv
så drar spekulationerna igång. De två misstänkta är muslimer, varav en av dem
driver en blogg med extrema åsikter som är förankrade i hans religion. Att
berätta att det finns en blogg är helt okej, men det bör inte ingående beskrivas
vad den handlar om eller har för syfte. Det kan då vara alldeles för lätt att
röja den ena pojkens identitet och kanske inspirera andra med extrema åsikter. Etnicitet
nationalitet etc. bör inte framhävas och göras till huvudsak. Det är dock helt okej
att enbart nämna (Häger, 2009:271).
Enligt min åsikt så borde publicering av namn- och
bild undvikits. Om fel person pekas ut med namn- och bild kan detta
leda till att människor tar lagen i egna händer. Bloggen skulle därför ha nämnts
lite ytligt, då det fanns en risk att den ena pojkens identitet kunde avslöjas.
Det skulle inte ha fokuserats så hårt på religion och sexuell läggning i ett så
tidigt stadie. Även om en bra nyhet har en tydlig vinkel och behöver en ”syndabock”
så är det lika relevant och viktigt att den information som sprids är så
trovärdig som möjligt. Ytterligare information från polis eller annan källa hade
i detta fall varit av stor vikt för att publiceringen skulle skett på ett så
etiskt sätt som möjligt. Men det är förmodligen inte
lätt att sitta på en redaktion och förhålla sig strikt till de etiska reglerna
och samtidigt skriva en bra nyhet som sedan ska tryckas inom en viss tidsram.
Även om tidningarna har relativt fria händer, så
sker det ibland att någon känner sig utsatt och kränkt av en publicering.
Offentliga personer som t.ex. politiker, kändisar etc. får i regel stå ut med
mycket mer från pressen än en privatperson. Oftast handlar det om granskningar
av politiker. Allmänheten bör ju t.ex. få reda på när skattepengar använts på
fel sätt. PO – Allmänhetens pressombudsman finns till för att hjälpa enskilda
som känner sig utsatta för oförsvarliga publicitetsskador pga. det som skrivits
om dem i papperstidningar och på tidningarnas hemsidor. Pressens Opinionsnämnd (PON) är PO:s
överinstans. Det är PON som slutligt avgör om en tidning ska fällas eller frias
för en publicering. http://www.po.se/
Det är alltid lätt att tycka och tänka. Pressen
kommer fortsätta med sina ställningstaganden när det gäller etik. Personligen anser jag att publicering som kan
hjälpa samhället är viktig. Samarbete mellan press, polis och samhälle kan
ibland vara avgörande för att t.ex. lyckas gripa en farlig person. Etik är
endast något som kan bedömas från fall till fall. Ibland kanske det till och
med krävs att tidningarna vågar göra övertramp för att kunna förmedla sin
information även om denna kan tyckas oetisk.
