Blogg B - Etik i medierna

Vad är det som styr pressen i de etiska avvägningarna?

I Sverige har vi relativt liberala lagar om tryckfrihet men för att skydda enskilda personer från lidande och för att undvika eller snarare ”hindra” politikerna från att inför en snävare lagstiftning så valde pressen själva att skapa sina egna etiska regler.  ”Spelregler för press, radio och tv” är titeln på den skrift som samlat de pressetiska reglerna på ett och samma ställe. (Häger, 2009:112f) Nedan följer de huvudsakliga områden som reglerna berör.

•       Ge korrekta nyheter
•       Var generös med bemötanden
•       Respektera den personliga integriteteten
•       Var varsam med bilder
•       Hör båda sidor
•       Var försiktig med namn

Hur undviker pressen publicitetsskador? Det första och mest logiska – eftertanke. Är det av allmänintresse att uppgifter som kan röja en identitet publiceras? Publicering av känsliga uppgifter kan få oanade konsekvenser. Det som publiceras bör därför vara trovärdiga och säkra uppgifter. Genom att följa de etiska reglerna är det mindre risk att de orsakar publicitetsskador.

I radioprogrammet Medierna diskuterades och motiverades olika tidningars etiska beslut rörande ett mord på en 26- årig homosexuell man. Vi får reda på vilka ställningstaganden och övervägningar några av tidningarna gjorde innan de publicerade sitt material.

”I Medierna 31 januari 2009 berättar vi om de svåra publicistiska överväganden som skapats av mordet på en 26-årig homosexuell man i Malmö före jul. Snart greps två misstänkta, den ene visade sig ha en blogg om religion och moralfrågor. Det ställde tidningarna inför ett svårt beslut: hur mycket skulle man berätta om deras bakgrund? Olika medier kom till helt olika beslut.” http://sverigesradio.se/sida/ljud/1576061

Det är intressant att pressen i detta fall har haft olika uppfattningar och valt att förhålla sig till de etiska reglerna på olika sätt. Att Aftonbladet berättade så mycket som möjligt var inte chockerande. De ska sälja lösnummer och finns det en bra story att tjäna pengar på så är det inte etiken som är styrande i första hand. De tidningarna som trots allt valt att vara lite mer försiktiga i sin publicering är i förstahand de som tjänar pengar på prenumeranter.

Det är viktigt att ha i åtanke att de två misstänkta pojkarna inte är dömda för brottet. Det har heller inte framkommit speciellt mycket information från polisen och åklagaren vill avfärda hatbrottsspekulationerna. Åklagaren var också tydlig med att brottet handlade om betydligt mer vardagliga saker än bara hat.

Eftersom polisen inte har vetskap om något tydligt motiv så drar spekulationerna igång. De två misstänkta är muslimer, varav en av dem driver en blogg med extrema åsikter som är förankrade i hans religion. Att berätta att det finns en blogg är helt okej, men det bör inte ingående beskrivas vad den handlar om eller har för syfte. Det kan då vara alldeles för lätt att röja den ena pojkens identitet och kanske inspirera andra med extrema åsikter. Etnicitet nationalitet etc. bör inte framhävas och göras till huvudsak. Det är dock helt okej att enbart nämna (Häger, 2009:271).

Enligt min åsikt så borde publicering av namn- och bild undvikits. Om fel person pekas ut med namn- och bild kan detta leda till att människor tar lagen i egna händer. Bloggen skulle därför ha nämnts lite ytligt, då det fanns en risk att den ena pojkens identitet kunde avslöjas. Det skulle inte ha fokuserats så hårt på religion och sexuell läggning i ett så tidigt stadie. Även om en bra nyhet har en tydlig vinkel och behöver en ”syndabock” så är det lika relevant och viktigt att den information som sprids är så trovärdig som möjligt. Ytterligare information från polis eller annan källa hade i detta fall varit av stor vikt för att publiceringen skulle skett på ett så etiskt sätt som möjligt. Men det är förmodligen inte lätt att sitta på en redaktion och förhålla sig strikt till de etiska reglerna och samtidigt skriva en bra nyhet som sedan ska tryckas inom en viss tidsram.

Även om tidningarna har relativt fria händer, så sker det ibland att någon känner sig utsatt och kränkt av en publicering. Offentliga personer som t.ex. politiker, kändisar etc. får i regel stå ut med mycket mer från pressen än en privatperson. Oftast handlar det om granskningar av politiker. Allmänheten bör ju t.ex. få reda på när skattepengar använts på fel sätt. PO – Allmänhetens pressombudsman finns till för att hjälpa enskilda som känner sig utsatta för oförsvarliga publicitetsskador pga. det som skrivits om dem i papperstidningar och på tidningarnas hemsidor. Pressens Opinionsnämnd (PON) är PO:s överinstans. Det är PON som slutligt avgör om en tidning ska fällas eller frias för en publicering. http://www.po.se/

Det är alltid lätt att tycka och tänka. Pressen kommer fortsätta med sina ställningstaganden när det gäller etik.  Personligen anser jag att publicering som kan hjälpa samhället är viktig. Samarbete mellan press, polis och samhälle kan ibland vara avgörande för att t.ex. lyckas gripa en farlig person. Etik är endast något som kan bedömas från fall till fall. Ibland kanske det till och med krävs att tidningarna vågar göra övertramp för att kunna förmedla sin information även om denna kan tyckas oetisk.